Osynlighet är en dygd..?

Jag kan inte låta bli att fundera på om jag varken syns eller hörs. Konstigt om jag inte ens syns iof, men om man bara kan ställa sig framför mig utan att ens notera att någon (JAG!) står bakom, då kan man ju inte vara annat än osynligt...

Och hörs gör jag inte heller. Jag kan prata om något, och mitt i en bisats vänder sig den jag trodde mig prata med helt om. Och börjar prata med någon annan. Kanske säger jag inget intressant, men är väl hyfs ändå?

Ähh. Jag lever i min osynliga bubbla. 

Är väl bäst så. 

Och dra ner på allt annat. 

Och förbli osynlig!

Osynlig.

Osynlig...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Rörig äggröra...

Inte ens här slipper man..!

Tage has arrived! :)