Rörig äggröra...

De senaste dagarna har varit lite... knepiga? Började egentligen i torsdags när Oliver med kompis var på Liseberg. Efteråt hämtade vi Axel hos barnvakt och när (nästan, skulle det visa sig) allt var inkånkat i bilen rullade vi hemåt. 

Under fredagskvällen fick jag sms från parkerings-tjänsten som påminde om att jag hade en pågående parkering. JÄKLAR!! Avslutade direkt, men ändå sprang hundralapparna i väg :(

Ont i magen över det, och den extremt onödiga utgiften men kunde inte annat än att konstatera mitt eget fel...

Lördagens morgon ska jag och Axel åka och handla. Ska då ta med skötväskan i vilken jag bland annat har sele. Då slår det mig: Jag tömde bilen i går men inte tog jag ut skötväskan!?!? En ännu ondare mage slår mig, och en mycket obehaglig känsla infann sig när jag sprang ut till bilen där jag inte hittade det jag hoppats på, men inte förväntat mig... Skötväskan måste helt enkelt vara glömd PÅ PARKERINGEN i Göteborg!!

I huvudet gick jag igenom vad som fanns i den, och kom inte fram till att där fanns något av direkt värde, men ändå!

Jag sökte barnvakten för att be denna springa ut och kolla, men hon var inte vaken. Jag ville inte ringa heller så dags på dygnet, så in med barn i bilen och rulla mot Göteborg. 

Väl på parkeringen fanns den givetvis inte, men nappflaskan låg där väskan en gång stod...

Riktigt riktigt tråkigt, trodde inte det skulle finnas så mycket känslor i ”bara” en väska (med innehåll, dock). Selen irriterar mig mest att den försvann. 

Får väl hoppas att det som nu stal den faktiskt inte hade råd att köpa fyra-fem blöjor själv... Synd bara att där inte låg en massa bajsiga blöjor och kläder. Moahaha...

Värsta känslan är nog ändå inte att vara av med den, utan faktiskt att jag glömde den...

Dagen förlöpte med lite fler småmessyrer, Axel tappade det ena och hällde ut det andra. Jag slog i foten i leksakslagården i hallen och brände mig på makaronvattnet. Men dagens äggröra stod ändå Axel för när han hällde äggkartongen upp och ner så samtliga ägg utom två gick i kras... Tur man älskar dom små liven ändå. 

Nu lägger jag mig i sängen. Stilla stilla så inget mer händer idag. TVn är på, men den trillar väl ner från väggen snart så som den här dagen verkar. 

Puss puss älskade barn